Min vän vampyren - om en serie mardrömmar

Har du drömt att du varit jagad, tappat tänder eller fallit utför stup? Känslan när du vaknar efter drömmar som dessa kan vara både panikartad och skräckfylld. Som om det inte räckte med vakna kallsvettig en gång har många mardrömmar som återkommer. Känner du igen dig? Lugn, det är som det ska – drömmarna kommer faktiskt som hjälpare.

Under en period i mitten av nittiotalet hade jag återkommande drömmar om vampyrer i människohamn som lurade på mig i olika miljöer. Till exempel kunde jag komma in på en bar, gå fram till bardisken, beställa en öl, för att sedan med ölen i handen upptäcka en ung, vacker, vältränad och exklusivt klädd man som lutade sig mot en pelare. Jag förstod direkt att mannen var en vampyr. Jag vred diskret på huvudet och såg en lika kraftfull svartklädd kvinna i andra änden av lokalen, också hon vampyr. Jag visste att de snart skulle regla dörrarna och börja ”skörda” människorna inne lokalen. Det märkliga var att jag visste att de var vampyrer, men att de inte visste om att jag visste detta. Tack vare detta kunde jag smyga ut från baren och klara mig undan blodbadet. Och så var det i varje dröm – jag klarade mig alltid för att jag visste om att de var vampyrer, utan att de visste detta.

Då tyckte jag mest att det var lite fräckt att drömma om vampyrer, men jag fäste ingen större vikt vid drömmarna. Först tio år senare när jag faktiskt hade börjat med drömtolkning på allvar kikade jag på den här serien av drömmar. Det jag fann var slående.

När du tolkar dina drömmar är det ibland användbart att betrakta allt i drömmen som om det vore du eller delar av dig. Det fungerar bra på så kallade symboliska drömmar, det vill säga drömmar där man inte direkt förstår innebörden, utan budskapet gömmer sig i föremål, känslor, personer och handling. I mitt vampyrfall skulle jag alltså kunna se ”jaget i drömmen”, vampyrerna och blodbadet som delar av mig eller mitt liv. När jag kikade på symbolernas funktion och jämförde med hur mitt liv var då, kunde jag se hur jag som en blodsugare dränerat mig själv på energi. Vid tiden för drömmarna veckopendlade jag mellan Västerås och Göteborg, jobbade som utlånad konsult på Volvo och Ericsson, flög fram och åter till en fabrik i Norge, pluggade marknadsföring på IHM Business School två kvällar i veckan, försökte klämma in en kvällskurs i marinbiologi på Oceanografiska institutet och samtidigt skötte jag vår företagspub hemma i Västerås på fredagskvällarna. Puuh, jag blir trött bara av att skriva detta… För att sköta konditionsträningen någorlunda cyklade jag från Majorna ut till jobbet vid Torslandaverken på Hisingen, vissa mornar hann jag även med ett pass i simhallen innan jobbet. Ofta steg jag upp vid fem och kom i säng vid midnatt. Jag slängde i mig mackor på morgon, restaurangmat till lunch och makaroner sent på kvällen. Träningen avtog. Vikten ökade. Mina tider på Göteborgsvarvet och andra löptävlingar försämrades tre år på raken.

Jag visste alltså någonstans om att livet jag levde var ohållbart, men jag smet från denna vetskap och körde på. Resultat blev att jag fyra år senare gick in i den berömda väggen och var sjukskriven i tre månader. Drömmarna berättade redan tidigt att jag höll på med ett ”farligt” beteende, och att jag egentligen visste om det, men inte gjorde något åt det. Så mitt tips till dig är ta ditt drömmande på allvar. Drömmar är inte farliga, de vill dig väl och är en ovärderlig källa till kunskap och självinsikt. Mardrömmar handlar ofta egentligen om något som vi inte gör plats för i livet, men som vi har resurser att hantera bara vi stannar upp.